Nu är vi iväg över helgen min fina pojke, som vanligt var du fantastisk på resan. Vi kommer att ha en supermysig helg, det vet jag. Vi kommer att skratta mycket, vara ute i solen och röra på oss mycket, leka med kompisarna.
Ändå går jag fortsatt med en känsla att en del av oss saknas. Det finns en tomhet när inte mamma är med och det är smärtsamt tydligt att den tomheten blir ännu större när vi reser och gör roliga saker, upptäcker livet. Har grubblat mer igen på det senaste tiden. Om mamma funnits kvar vid min sida så hade du kanske syskon idag, vi hade kanske haft en sommarstuga dit vi kunde åka ofta, du hade fått komma iväg på minst en skidresa, vi hade kunnat planera vart vi ska bo, vart du ska gå i skolan, ekonomin hade varit bättre.
I stället är vi i en situation där allt är oklart, där det inte finns någon plan för något alls. Och tiden bara går, varje dag känns som ett slöseri. För jag tror ju fortfarande att vi tre är meningen.
Jag hoppas att du ser att jag gör ALLT jag kan för dig, inget annat är egentligen viktigt.
Älskar dig så mycket
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar