Nu är du hos mamma och då kommer tomheten igen. Saknar ditt underbara skratt, det oavbrutna pratandet, alla fiffiga idéer. Och kelandet som kommit det senaste, det saknar jag nog allra mest.
Hade ett mindre bra samtal med mamma ikväll. Tyvärr. Det gör mig väldigt ledsen när vi hamnar på fel plats. Och jag vet att hon känner samma sak.
Älskar dig oändligt min vackra pojke.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar