Tillbaka - Klumpen i magen, gråten i halsen

Igår åkte du till mamma igen. Vi har haft en fantastisk vecka med huset fullt av folk i omgångar. Och framför allt, en massa barn. Blir så tydligt att det är då jag mår som allra bäst, omgiven av människor jag tycker om och med naturliga lekkamrater för dig min fina pojke. Det är så jag vill det ska vara alltid.

Därför blir också tonheten och tystnaden så påtaglig nu när du inte är här, när vännerna åkt hem. Trodde jag lärt mig hantera det. Och lite har jag kanske det, känner igen känslan när den kommer. Men var oförberedd på kraften i hur det slog till nu.

Tror egentligen det handlar om känslan av otillräcklighet. Jag räckte inte till för mamma i relationen och gjorde uppenbart inte tillräckligt för att hon skulle stanna. Inte heller har allt det arbete vi lagt ner och de positiva förändringar vi skapat räckt till för att mamma ska vilja ge oss en chans till. Oss som i dig, mig och mamma.

Det i sin tur har lett fram till den otillräcklighet jag känner nu. Den som går hand i hand med maktlöshet. Jag ville bygga en stor familj, ville att du skulle få syskon i nära ålder, naturliga lekkamrater som kompensation för att varken jag eller mamma har syskon. Jag ville bygga allt det där ihop med mamma. Nu måste jag starta om. Mot min vilja.

Därför känner jag mig ledsen idag.

Din vackra mamma

Du har verkligen den bästa mamma man kan önska sig. Jag är så glad att just hon är din mamma, att vi delar synen på vad som är viktigt att lära dig, hur vi hittar balans och vart olika gränser går. Trots allt jobbigt och att jag nog alltid kommer att känna att separationen var ett misslyckande så är jag väldigt glad för det, att vi hjälper varandra vara de bästa föräldrar vi kan. Jag hopas mamma känner samma sak.

Snygg är hon också, din mamma. Och du har fått hennes fantastiska leende och de smittande glada blå ögonen. Jag tror bestämt vi kommer att få en utmaning sen när du blir äldre och intresserad av sånt;)

Sen är det onekligen en utmaning ibland, hur vi är olika i tempo och beslutsfattande. Enkelt uttryckt så är mamma snabbare och mer för att "göra" medan jag vill tänka och utvärdera mer. Den otakten är svår att hantera och är, tror jag, än idag vår värsta fiende, då och numera bara då riskerar vi att köra i diket. Väldigt synd tycker jag för rätt använt tror jag att vi snarare skulle kunna hjälpa varandra att bli bättre när vi är i ytterligheterna av våra respektive sätt att vara, det skulle kunna bli fantastiskt. Men där har vi sällan lyckats. I stället för att se oss själva utifrån och hjälpa den andre så har vi hamnat i varsin skyttegrav, där mitt sätt är rätt och den andres fel. Den fällan går vi fortsatt i ibland, vi hamnar i en återvändsgränd där vi inte kan mötas.

Jag tänker göra allt jag kan för att vi ska sluta hamna där och trots allt tycker jag vi gjort framsteg.

Älskar dig dig mer än ord min vackre, kloke, charmige, busige och envise pojke.

Semestern, den är skräckblandad

Vill att du ska ha det allra bästa sommarlovet, att du ska komma tillbaka till förskolan med en massa fina och ljusa minnen. Bada, åka båt, träffa kompisar, göra utflykter, hälsa på vänner, få besök. Vill att du ska få allt det där. Samtidigt som jag inte vill att det ska bli för mycket, inte sitta i bilen var och varannan dag, kunna vara på samma ställe och bara njuta av varandra och att vara lediga. Den balansgången är svår tycker jag.

Mest av allt vill jag att du ska få mycket tid när både mamma jag är där. Som idag. Det märks hur mycket du tycker om det. Det förstår jag. Det gör jag med.

I morgon kommer du till mig igen. Då får vi prata om vad vi ska göra i veckan, vad vi vill och vad vi orkar. Älskar dig mer än ord min pojke.

Saknaden

Idag drabbade den mig med full kraft igen, tomheten och tystnaden som kommer när du inte är här. Nu är det en hel vecka tills du kommer till mig igen och bara den vetskapen är tung att hantera. Jag hoppas självklart att vi ses innan dess.

Är samtidigt glad att jag blivit bättre på att se mig själv utifrån när det blir jobbigt, att känna igen signalerna och att se att det är så här det brukar vara, att första kvällen är jobbigast. I det underlättar det väldigt mycket att mamma och jag har en så fin dialog nu och att jag känner att vi kan prata om det mesta. Jag hoppas att hon känner samma sak.

Och i det fina gläder jag mig samtidigt oerhört åt den fina dag vi hade igår. Åt att vi hade hela huset fullt av kompisar och att ni alla lekte ihop så fint. Och åt den fina stunden därefter när vi alla landade i soffan vid en film. Jag såg hur bra du mådde i det. Det gjorde jag med.

Hoppas du och mamma får en härlig vecka ihop.