Varför

Jag har precis pussat dig godnatt. Underbar, vacker, klok. I allt kommer det så tydligt till mig att vi gör rätt, jag och mamma, som vänder ut och in på oss för att få till en bra lösning för hur vi bor. Behöver påminna mig om det när det känns som jobbigast med allt det praktiska.

Samtidigt behöver verkligen komma vidare. Mest för att skolvalet närmar sig för dig. Men också för att slippa leva i ovisshet mer.

När vi brottas med hur svårt det är att få ihop hela ekvationen så kommer den gamla vanliga frågan; varför? Jag begriper verkligen inte hur mamma inte kan vilja hitta tillbaka till oss. Vi gör så mycket så oerhört bra och varför skulle då inte känslorna kunna komma tillbaka också? Det känns så slösaktigt att inte försöka. Men tror jag måste fortsätta låta bli att säga något om den känslan. Det skulle inte hjälpa.

Men det kommer bli bra min pojke. Det måste det bli.

Du är ett underverk

Så är det verkligen min pojke, du är fantastisk i varje avseende. Det blir så tydligt nu när varit ifrån varandra. Din påhittighet och glädje är så inspirerande, varje liten underfundighet och uppfinning gör mig alldeles varm. Och när du dessutom är så omtänksam så känner jag en oerhörd stolthet över att ha bidragit till det du är och till hur du hela tiden utvecklas. Du känns väldigt harmonisk nu och det verkar som övergången till längre intervaller i respektive boende har varit av godo. Men säg inte till mamma att jag sagt det.

Sen tänker jag ibland att det finns något otroligt slösaktigt i att mamma och jag bara har ett barn tillsammans. För vi är väldigt bra föräldrar. Både var för sig och tillsammans. Det känns så synd att vi inte ger oss själva chansen att bättre utnyttja det. Men samtidigt är det kanske ngt positivt med att kunna ge dig allt. Fast jag önskar verkligen att jag kommer att kunna ge dig syskon även om det nu blir rätt stor åldersskillnad.

Älskar dig så mycket

Kärt återseende

Det var fantastiskt att se dig idag igen, en hel vecka har gått utan att vi pratat. Du är så stor.

Du och mamma verkar ha haft det fantastiskt och det gläder mig mycket. Och inte bara för din skull, mycket också för mamma som fått möjlighet att koppla av, det behövde hon.

I morgon kommer du hit och jag längtar så, välkommen hem!

Själva meningen

Det pratas mycket syfte nuförtiden, varför finns jag? Mest kanske på jobbet men det går ju inte att skilja från det privata, de hänger tätt ihop.

För mig är det upppenbart att syftet handlar om dig min pojke, att de val och ställningstaganden jag gör har sin utgångspunkt i vad som är bäst för dig. Det betyder inte, som mänga verkar tolka det, att enkom leva för dig. Nej, det handlar om en tydlig ledstjärna och värderingsgrund.

Vi har haft en fantastiskt fin vecka ihop även om vi varit begränsade av att du varit krasslig. Samtidigt har det gjort att vi kommit extra nära varandra och fått möjlighet att umgås. Det är väldigt mysigt och lärorikt.

På fredag åker du och mamma på solsemester en vecka. Jag är väldigt glad att ni kommer iväg, ni kommer att ha det så fint. Och jag tror mamma är den som behöver det allra mest, hon har inte varit iväg så sedan förra sommaren och har känts väldigt stressad det senaste. Jag kan inte tänka mig en bättre medicin än en vecka med dig.

Sedan skulle jag ge vad som helst för möjligheten att följa med. Dela de minnen ni skapar och, mest av allt, säkerställa att ni har det bra varje minut. Nu blir det inte så och jag stället in mig på en jobbig vecka mentalt.