fredag 18 november 2016

02:24

Saknar min älskade pojke varje minut som går när vi inte är tillsammans.

Inga lugna andetag från rummet bredvid. Ingen som tyst trippar in och kryper ner bredvid mig mitt i natten. Som ligger på tvären i sängen, sparkar på mig, och ändå förmår lugna.  Som sover avslappnat när jag vaknar först. Som tar tid på sig att vakna precis som jag. Som sen möter mig med pigga leende ögon och studsar upp för att leka eller för att överraska pappa. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar