Ännu en lördag utan dig min fina, fina pojke. Helgerna är värst. Tyst och tomt i huset, timmarna kryper fram. Undrar så vad du gör, hur du mår. Tycker det känns så hemskt att inte få vara med dig när jag vill, att du inte får full tillgång till båda dina föräldrar. Hela tiden.
Vet att det inte gått så lång tid sedan ni ringde och sa god natt igår kväll. Men det är en klen tröst när längtan kommer krypande. Såg att du längtade också.
Vet också att jag borde utnyttja egentiden för att göra andra saker, både måsten och sånt som är roligt. Det säger alla. För att skingra tankarna och börja bygga ett nytt liv, komma vidare från den här mörka platsen. Men jag vill ju inte bygga ett liv utan dig, inget jag gör känns meningsfullt när du inte finns med i bilden.
Längtar så tills du kommer hit i morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar