Vi ska åka på semester snart min pojke. Det ska bli så mysigt. Tänk all glass vi ska äta, alla sandslott vi ska bygga, hur vi ska bada oss skrynkliga och dansa när vi kommer hem på kvällarna.
Men som alltid nu är det tudelat. För mamma ska inte följa med. Märker hur det lägger sordin för dig. Det gör det för mig med. Och jag vet ju att känslan av att någon fattas oss kommer att komma krypande, paradoxalt nog mer ju bättre vi har det. På samma sätt som den gjorde det i helgen. Gladde mig så åt vilken fantastisk dag ni verkade ha haft. Men samtidigt känslan av att jag saknades på bilderna.
Undrar så om mamma tänker liknande tankar ibland.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar