Jag har felat många gånger. Sagt saker jag inte borde ha sagt, gjort saker jag inte borde gjort. Men, kanske ännu mer, låtit bli att säga och göra det jag borde. Ibland för att jag inte förstått men också för att det funnits en kamp, en prestige. Mår dåligt över de många hårda ord som utväxlats, under relationen och efter. Mår dåligt över att vi då inte haft sinnesnärvaro nog att sätta oss över de sakerna.
Samtidigt tycker jag mig ha utvecklats ständigt, blivit bättre, lärt av mina misstag. Inte minst sedan hon lämnade, distans och utrymme för reflektion har skapat många insikter.
Och vi har blivit oändligt mycket bättre. Kommunikationen har blivit mer respektfull och lyhörd, Vi kan styra bort från de potentiella konflikter som våra olikheter föder.
Trots allt som varit, trots alla hårda ord och brist på respekt, känner jag bara kärlek och omtanke.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar