fredag 27 januari 2017

Fredag, solsken och mörker

Ännu en fredag till ända. En vacker dag på så många sätt. Picknick i solen med den mest underbara pojke man kan önska sig. Trött pojke fick rida på mina axlar. Vi matade djuren i djurparken. 4,5-årig citatmaskin i högform. Spelade spel. Läste bok och berättade saga. De tre magiska orden vi alltid säger till varandra innan du somnar. Som aldrig blir tjatiga. Låg som vanligt kvar en stund och lyssnade på dina andetag.

Därefter. Mörker.

Tankarna på henne kommer krypande. På henne i någon annans armar. Undrar så om jag alls finns kvar i hennes tankar. Jag som människa, inte som pappa. Ibland känns det inte så alls. Men så kommer ögonblicken när vi ser varandra i ögonen, ser på djupet. Då stärks jag i min övertygelse, då vet jag att det är rätt att inte bara släppa som många säger att jag borde göra. Acceptera nuläget ja, men inte släppa, det kan jag inte när känslan är så stark.

Har låtit bli att öppna den dörren det senaste. Det har hjälpt dialogen. Men det betyder inte att tankarna inte finns. Det gör de. Hela tiden.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar