Igår kväll fanns
det en energi hos mig som varit ovanligt det senaste, tror mig kunna räkna
varje gång jag känt så under senaste halvåret på ena handens fingrar. Jag insåg
igår att det handlar om när vi är alla tre och både mamma och jag är
avslappnade, bara då känner jag mig glad i hela kroppen. När du håller både mammas
och mina händer och ler mot oss med de fantastiska blå, busiga ögonen som du
fått av din mamma. Bara då är jag fullständigt här och nu.
Självklart får jag
också massor av energi när det bara är du och jag. Vi gör så mycket roliga
saker och du är underbar i din nyfikenhet på världen, din kreativitet och hur
du tycker allt är roligt, samtidigt som du både är empatisk och kärleksfull. Jag
lär mig massor av dig och är så stolt och tacksam för att jag får vara din
pappa, varje minut är en ynnest.
De dagarna är
sorgen hanterbar.
Men jag skulle
ljuga om jag sa att jag klarar att njuta fullt ut när det bara är du och jag. Det
kan jag inte. Mamma fattas oss och smärtsamt nog blir den känslan starkare ju
bättre du och jag har det. Och inget underlättas av att ständigt veta att varje
gång du är hos mig, följs av att du inte är det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar