lördag 13 januari 2018

Vemodigt och fint på samma gång

Hej min vackre kloke pojke,

Det var ett tag sedan jag skrev här nu och mycket har hänt. Idag har mamma och jag fixat och ställt i ordning huset hela dagen och i morgon kommer det människor hit för att titta. På vårt hus. Sen är tanken att vi ska sälja och flytta någon annanstans. Det känns väldigt väldigt konstigt. Dels för att du ju så att säga är född här, dels för att det finns mycket minnen och för att vi etablerat oss här. Vemod.

Samtidigt är det svårt att sortera vad som handlar om rädsla för förändring och vad som är det gamla vanliga; att jag ju fortsatt känner att alltihop är fel. Men jag vill att du ska veta att både jag och mamma gör detta för att vi tror att det är det bästa för dig. Vi vill bo nära varandra och skapa en trygg tillvaro för dig, allt annat är underordnat. Sedan hade vi båda önskat att jag kunde bo kvar och mamma kunde flytta närmare. Men tyvärr vet vi inte hur vi ska få till det. Och kanske finns det en poäng i att starta om.

Vi har inte sagt något till dig än och idag har jag haft en känsla att det blir lite som att ljuga för dig. Att du åker iväg och när du kommer tillbaka så är huset sålt. Men jag hoppas vi tänker rätt som tänker att vi vill ha en tydlig bild av nästa steg innan vi berättar. Alltså att jag har köpt något annat och att vi bestämt vilket område vi ska bo. att vi kan presenterna en riktigt bra och trygg lösning för dig.

Är väldigt glad över hur jag och mamma fungerat idag. För det är ju en känslomässig situation. Men vi har samarbetat väldigt bra och det har varit både varmt och respektfullt. Du har en väldigt fin mamma och jag är faktiskt stolt över den relation vi har idag.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar