Samtidigt behöver verkligen komma vidare. Mest för att skolvalet närmar sig för dig. Men också för att slippa leva i ovisshet mer.
När vi brottas med hur svårt det är att få ihop hela ekvationen så kommer den gamla vanliga frågan; varför? Jag begriper verkligen inte hur mamma inte kan vilja hitta tillbaka till oss. Vi gör så mycket så oerhört bra och varför skulle då inte känslorna kunna komma tillbaka också? Det känns så slösaktigt att inte försöka. Men tror jag måste fortsätta låta bli att säga något om den känslan. Det skulle inte hjälpa.
Men det kommer bli bra min pojke. Det måste det bli.